[Freebuild] I svåra tider...

[Sollan]

Snyggt byggt och kul idé med rymdvarelsehallucinationen

[EpsilonEta]

Sista delen nu, hur ska det gå.
Fortfarande dag två

Liiz flyr från rymdmonsterna när två andra monster dyker upp.


-Bort! Lämna mig i fred! Jag har en yxa! hotar hon, trots att den inte skulle fungera på ett spöke. Fast spöket kanske inte visste det.
De närmar sig långsamt och spöket börjar prata.
-Lugn. Vi är här för att hjälpa dig. Jag heter Anna Warg och detta är Gordon.
Plötsligt kändes de inte så farliga. En varg och gorilla var här för att hjälpa henne.


De kommer långsamt närmare och stannar framför henne. Liiz släpper vapnet och kramar Gordon.


-Pappa! Och mamma också! Ni har hittat mig! Jag visste ni skulle... Allt har gått fel... Jag vill åka hem!
-Ööö, ja... Vi är dina föräldrar. Kom så går vi hem.


Några dagar senare.
Liiz vaknar.
-Var är jag? undrar hon nyvaket.
Läkare kommer fram.
-Hon har vaknat. meddelar sköterska. -Jag såg hjärn-scanen ändras men jag kunde inte tro det fören hon pratade.
-Åå tack och lov. Vi trodde du var förlorad. Du har legat här länge.


-Är det ett sjukhus? undrar Liiz förvirrat. -Var är mina föräldrar?
-Lugn fröken Tellarian. Ligg och villa. Du är fortfarande svag. Vi har kontaktat dina föräldrar. De var på Altair och är på väg. Så fort karantänen är upphävd kan du träffa dem igen.
-Men de var ju här? Alldeles nyss. Jag...
-Lugn. Det du drabbats av gav starka och mycket övertygande hallucinationer.
-Så de är inte här?
-Jo, de kommer om några timmar. Så fort vi bekräftat att de botade inte smittar och karantänen är upphävd kan du träffa dom.
-Okay.

Några timmar senare

-Var är patient Tellarian? Undrar läkaren.
-Hon har checkat ut. Jag trodde hennes föräldrar hade hämtat henne.
-Nej, de kom nyss, och hon ska inte skrivas ut fören nästa dag.

En bra bit därifrån tänker Liiz för sig själv
Jag kan inte låta dem hitta mig så här. Inte än. Inte med en misslyckad karriär och löjliga leveransjobb.


Men en sak är säker, jag tänker INTE leverera ett enda &%#@ paket till. Nu är det dags för RIKTIGA jobb.

[Teabox]

Gillar storyn och hur du fått till sista bilden

[EpsilonEta]

Tack!
Jag tog en hel del bilder på sista scenen för att få känslan av beslutsamhet. Skönt att veta att den blev bra.